Min släktforskning går tillbaka till mitten på 1600-talet, men Amalia Bäckström min mormors mors öde och släktförhållanden är bäst utredda.
           

Startsida

Grahn fam.träd Sword fam.träd Beckströms fam. träd Historia om Karin o Gunnar Minnesskrift svensk Minnesskrift engelska  

 

Amalia Bäckström (f. Bergfast, 1856-1928)

Amalia
blev änka vid 39 års ålder (1895). Hennes man  Johan Bäckström (1852-1895) dödades under ett kullfallande träd. Hon hade vid den tiden fött 8 barn. Två av barnen, 6 och 3 år, dog 1885 med endast en dags mellanrum. 
Vid sin mans död hade hon alltså 6 barn i åldrarna 3 till 14 år. De två yngsta barnen är födda i Långnäs där familjen vid Johans frånfälle hade ett litet torp.

Fr.v Elma, Henock, Emma, Amalia, Johan, Vilma, Alma, Oskar, Axel S, Axel B, Helma.? Karin, Vera, ?, Ruth, ?, ?, ?, ?

Tidigare bodde familjen i Stridholm där de övriga barnen är födda. När Amalia blev ensam flyttade hon till Svedjan i Munksund  och arbetade bl.a på Furunäsets Sjukhus.
Hela familjen kom att emigrera till Amerika, dock ej samtidigt.

Vilma (f.1881) emigrerade 1910. Emma (1884) emigrerade 1906.
Alma
(1886) emigrerade 1922. Axel (1888) emigrerade 1922. 
Carl
(1890) emigrerade 1909.

 

Fr.v Vilma, Emma, Amalia, Alma, Elma, Nellie.

Elma (1882) emigrerade 1909. Elma besökte Sverige 1921 och tog med sig Karin då hon åkte tillbaka. Av alla Amalias barn var det bara den yngsta Elma som återkom (1928) till Sverige och Småland.

Karin berättade att mormor Amalia var en fantastisk människa som hon beundrade mycket. Här syns de tillsammans i USA.

                                                                              

Alma Bäckström (1886-1951)

Min mormor Alma Bäckström fick innan hon gifte sig två flickor Karin (1907) och Ruth (1909). Pappan var Erik Swärd (1883-1955). Ruth adopterades av Almas syster Vilma gift med Johan Sandberg

Bilderna: Alma Bäckström t.v med systern Vilma, som adopterade Ruth, samt Erik Swärd gammal och ung.


Alma & Axel Svärdsudd

Alma gifte sig 1914 med Axel Svärdsudd, som förmodligen adopterade Karin.

 

 

 

 

 

 

Karin har ett år tidigare åkt till USA tillsammans med Alma:s syster Elma.
1922 åker hela familjen tillsammans över till USA.


< En bild från 1921.

En varm sommardag.Alma Bäckström har dukat upp ett kaffebord utanför det lilla huset i Svedjan. Från vänster ser vi Axel Svärdsudd (35) med kaffekoppen i handen. I munnen gapar ett rejält hål, en framtand är borta (eller är det snusen). Framför bordet sitter Alma Svärdsudd (33) med dottern Margit (1) i famnen. På bänken står dottern Vera (5). Längst till höger sitter Almas mor Amalia (65). Bakom Alma står grann- dottern Maria (Wixner) som var skolkamrat till Karin och en av Karins bästa vänner.

Axel, Alma, Amalia och Karin i "kammaren". I bakgrunden en tavla som Axel har målat. När familjen emigrerade till USA 1922 blev tavlan kvar i Sverige. Vera efterlyste tavlan 1986 när Gudrun och jag besökte Amerika. Tavlan återfanns i källaren hos Hedvig Svärdsudd som gladeligt skänkte tavlan till Vera. Tavlan sändes omkring år 1988 till Vera. Vera har därefter sänt ett tidningsurklipp som berättade om tavlans 65 åriga öde.  >


Familjen Sword i Amerika

Släktingar på min fars sida
Brita Johanna Forsberg 
(f. Olofsdotter 1847-1939)

Brita var gift med Anton Forsberg (1849-1914)

Britta bodde till sin död hos sin dotter Vilma gift med Frans Grahn. Hon var blind de sista åren av sin levnad.

Vilma med sin mor Britta. Kvinnan i mitten är möjligen Alice Eliasson (Lundgren).

 

År 1927 kunde man i PT läsa följande:
I anledning av sin 80 årsdag i måndags hade änkefru Brita Forsberg i Svensbyn inbjudit ett 30-tal damer till sitt hem, där de undfägnades med kaffe Hon fick mottaga en del hyllningar och presenter. Den gamla rörde sig ungdomligt och deltog livligt i samspråket. Som kuriositet kan nämnas att den åldriga ännu ej har ett enda silverstänk i sitt mörka hår.

Vilma & Frans Grahn

Vilma (1881-1951)

Frans (1877-1962)

De gifte sig 1901

Familjen Grahn omkring 1929 Gunnar, Albin, Ebba och John
Vilma Grahn som blev invalidiserad av ledgångsreumatism var som jag minns henne en glad människa som besöktes av mängder av människor. Anledningen var förmodligen att hon alltid fanns hemma pga sin svåra sjukdom.



När Gunnar gifte sig med Karin skrev hon följande brev:

Till Karin och Gunnar på bröllopsdagen den 30 juni 1928.

Jag vill genom denna lilla skrivelse uttrycka min innerligaste lyckönskan till Er mina barn då ni nu inträden i det äktenskapliga ståndet, vi veta, som ha gått före att det är ej alltid en dans på rosor, äktenskapet är ett lyckligt lif om ni blott har ömsesidig förståelse, o kärleken får råda och man å ömse sidor förlåter och överser med varandras fel och brister ty vi veta att det är ingen utaf oss felfri, om det någon gång uppstår en liten tvist, som det säkert kommer att göra, lägg er inte och sof på kvällen förrän ni har gjort klart och fått hvarandras förlåtelse. Jag önskar af hela mitt hjärta att i mån få leva tillsammans lyckliga i hela edert lif och att I mån hava Guds rika välsignelse både andligen och lekamligen. Ock då I nu för första gången träda över tröskeln till ert gemensamma hem mån I ta Gud med er in och ha honom till er dagliga gäst. Jag har ej som ni vet utväg att ge er någon stor bröllopsgåva som jag så innerligt önskar men jag ger vad jag kan och det är min önskan o bön till Gud är för ert såväl andliga som lekamliga väl.

Eder moder

 

Tillbaka      Uppåt     Uppåt till Grahns släkt