ISHOCKEY VÅLDET

 

Om ishockeyvåld har jag debatterat sedan 10 år tillbaka ! Dokumenterat på min hemsida ! Läs nedanstående !
-

Slagskämpen gjorde 489 matcher i NHL – -nu lever han som uteliggare
Det är också en historia som beskriver följderna av den primitiva tanken som fortfarande finns i
transatlantiskhockey
, den om att utöver regelverket lösa saker och ting med nävarna.

Matt Johnson från Ontario 30-år lämnade NHL-laget Minneapolis och åkte hem till föräldrarna på gården i Pelham, Ontario. Men föräldrarna Lee och Brenda kände inte igen sin son längre. Matts sätt att leva skapade problem. Han sov på dagarna, tränade och lagade mat mitt i nätterna och till slut tvingades hans pappa skaffa lås till sitt och hustruns sovrum. Situationen blev ohållbar. Föräldrarna kontaktade en läkare, men också NHL och spelarfacket NHLPA för att få hjälp. På våren 2006 togs Matt in på rehab. Sedan dess har han inte besökt föräldrarna. Senast han sågs var i närheten av piren i Santa Monica i Los Angeles. Då levde den förre NHL-spelaren som uteliggare. Den kanadensiska sportkanalen TSN berättar den skakande historien om Matt Johnson, sedan de intervjuat 24 människor som funnits i Matts närhet. Historien om hockeyspelaren Matt Johnson börjar i Pelham. Pappa Lee beskriver sin son som barn, som en ”snäll jätte”. Matt älskade mat, som hans mamma Brenda berättar, och han växte snabbt. I skolan gick han ofta emellan när det blev bråk och försvarade alltid de som utsattes för mobbarnas grymheter. Han började spela hockey som nioåring i Welland Aerostars. Han slogs för första gången som tolvåring, sedan en motståndare kört på hans lags målvakt. 1992 tog karriären fart när OHL-laget Peterborough Petes draftade Matt som 16:e spelare. Laget hade tagit mest poäng i grundserien säsongen innan, men slogs ut i slutspelets semifinal av ett lag som spelade mycket mer fysisk hockey. Därför ville Peterborough nu ha en stor spelare av Matt Johnsons typ. Redan som 15-åring var han 1,96 och visste hur han skulle utnyttja sin storlek. Det talades om att laget hittat en ny Tie Domi, en spelare betydligt mindre än Matt, men med en tuff fysisk spelstil som gjorde honom till stjärna i NHL under 16 säsonger. Under flera år ihop med Mats Sundin i Toronto. Matt ville behålla sin plats i laget och levde upp till förväntningarna. Stjärnan i laget Jason Dawe berättar om ett blodigt slagsmål där Matt och hans motståndare tog emot och gav mängder av slag i ansiktet.

Los Angeles Kings upptäckte också Matt och 1994 valde klubben honom i andra omgången av draften till NHL. Edmonton var också ute efter den storväxte forwarden. Bany Melrose, numera expertkommentator i tv, var coach för Los Angeles. Så här sa han efter draften till Los Angeles Times: ”Jag tittade upp och såg inget ljus bakom honom. Då visste jag att han var rätt spelare för oss”. Det fanns en oro i klubben hur flytten till LA för den 19-årige småstadsgrabben från Kanada skulle gå. Lösningen blev att han fick bo hos lagets superstjärna första tiden i nya staden. Plötsligt bodde alltså Matt Johnson hemma hos Wayne Gretzky och hans familj. TSN har försökt prata med Wayne och hans familj, som vägrar svara på frågor kring Matt Johnson. På isen levde Matt upp till rollen som slagskämpe. Men redan 1996-1997 vittnade LA.Times om att hans kropp började ta stryk. De redovisade kramp i ryggen, hjärnskakning, misstänkt hjärnskakning, axelskada, värkande fot och problem med en hand. Vid ett tillfälle slogs han med en spelare trots en kraftigt svullen hand, som han fått veckan innan efter att ha träffat en spelares hjälm vid ett annat slagsmål. Men spelarna i hans eget lag uppskattade att han var lagets polis. När han blev avstängd i tolv matcher 1998 samlade hans lagkamrater in de drygt 95 000 dollar han fick betala i böter. Han straffades sedan han bakifrån slagit New York Rangers Jeff Beukeboom i bakhuvudet så han föll medvetslös till isen. Det var Matts sätt att ge igen sedan Beukeboom fällt hans egen lagkamrat Glen Murray bakifrån och åkt ut på två minuter. Det Matty gjorde det gjorde han för laget. Alla ställde upp i insamlingen till honom’ sa lagkaptenen Rob Elake till LA.Times 1998. Efter den säsongen togs Matt in på rehab för första gången. När personalen där fick listan på de smärtstillande mediciner han fått av klubben trodde de inte sina ögon. Han var hjärntvättad. Han sa alltid att han gör det han får betalt att göra. Men även när han var skadad spelade han några minuter bara för att åka ut och slåss” säger hans mamma Brenda. Efter fem säsonger i Los Angeles blev det en i Atlanta innan han 2000 ham-

nade i Minnesota. Coachen Jacques Lamaire gjorde det klart för honom att han inte var där bara för att slåss. Han var också tvungen att spela spelet och de fyra säsongerna med laget blev hans bästa i karriären. I december 2002 utsågs han till och med till assisterande lagkapten. Trots det fortsatte kroppen att värka och Matt började självdosera smärtstillande preparat. Till Len Boogaard pappa till Derek, en annan slagskämpe som dog bara 28 år gammal 2011 har Matt berättat att han bytte ut urinproven när han dopningstestades under tiden i Minnesota. Len Boogaard träffade Matt så sent som juli 2016 i ett hopp att han skulle kunna hjälpa honom. Matt berättade då att Minnesotas läkare skrev ut smärtstillande så han kunde spela trots att han var skadad. Den läkare Matt pekade ut har dock vägrat svara på frågor från TSN. Sedan Matt Johnson lämnade sina föräldrar våren 2006 har missbruket även handlat om alkohol och enligt Len Boogaard har Matt försökt ta sitt liv fyra gånger. Han gjorde slut på miljontals dollar av sina besparingar och hade huvudvärk, drabbades av minnesluckor och depressioner. Matts mamma har försökt få kontakt, men breven kommer tillbaka signerade ”Return to sender” med sonens handstil. Lagkamraterna, de som betytt mest för Matt under hans vuxna liv, har också försökt hjälpa. Jamie Storr, målvakt och lagkamrat i Kings, som också vann dubbla JVM-guld och VM-guld 1994, stötte på honom på en parkering för några år sedan. Storr hade då en hockeyskola på en lokal rink i Los Angeles och gav Matt jobb Storr hade då en hockeyskola på en lokal rink i Los Angeles och gav Matt jobb där. Matt började även vara med Storrs familj en hel del, men efter fyra månader försvann han bara en dag, utan att ens ha fyllt i uppgifterna för att få ut sin lön. Efter några år utan kontakt ringde plötsligt Matt igen och frågade om han kunde komma tillbaka. Han gjorde det och jobbade för Storr i ytterligare fyra-fem månader, innan han försvann igen. Hans mor Brenda undrar också hur mycket alla slagsmålen och den strida strömmen av smärtstillande genom hans kropp till slut skadade hans hjärna så att han till och med försköt sin familj och alla sina vänner. Brenda Johnson funderar nu på att resa till Santa Monica och leta efter sin son. Ur en DN-artikel av Sven Gustavsson

     
Johan Croneman, DN, skriver den 8 oktober 2016 om ishockey med rubriken: Barnen slåss på isen - idolerna visar ju hur de ska göra

Det kom ett mejl från en hockeyfarsa från Jönköping.
Han hade i tisdags sett HV71 spela Champions League (SVT24) mot finska Lukko Rauma. Chris Abbott i HV och Ilmari Pitkänen i Lukko kastade i tredje perioden handskarna och började slåss, rätt ordentligt. Chris Abbott slår flera hårda slag, flera höger, några vänster. Han siktar in sig mot huvudet.
Chris Abbot är lagkapten i HV71. Man får anta att han skall vara ett föredöme, en kulturbärare i klubben. En sån man ser upp till.
Så här står det i mejlet: ”Jag hör till de hockeyfans som hatar slagsmål och i synnerhet när vuxna män kastar handskarna. Att jag har så starka åsikter i denna fråga bottnar troligen mycket i att min son, nu 14 år, ofta slagits på isen sedan han var 7-8 år. Hans idoler gör ju det ständigt!”

Chris Härenstam kommenterar
från rinkside: ”Vi har ett bråk, Abbott bråkar (!!) med Pitkänen. Ni ser! Dom kastar handskarna.”
Domarna cirklar runt slagsmålet (eller misshandeln…?), håller undan andra spelare – när spelarna slagit sig trötta åker de fram och särar lugnt på de bägge. Publiken har uttryckt sitt gillande, och applåderat taktfast när Abbott fått in sina smällar. De finska spelarna slår med klubborna mot isen när det hela är över, de vill visa sitt stöd för sin kämpe. Matchstraff följer automatiskt.
Det är ingen helt ovanlig matchincident, inte direkt som en icing, men det händer i var och varannan match.

Chris Härenstam frågar helt lugnt sin bisittare, Patrik Ross: ”Gillar du sånt här”? ”Nej, jag är inget jättefan av sånt här, men nånstans tycker jag det är bättre att man får göra upp och sen är det färdigt, ingen slår efter.”

En fair fight. I vilka andra idrotter är det accepterat att man gör upp med nävarna? Borde andra idrotter ta efter, fotbollen till exempel. Lära sig att ”rensa luften” lite...?!
Jag vet, diskussionen är lång som ett ösregn, och det kan tyckas som om man slår in öppna dörrar, och upprepar urgamla sanningar - men egentligen finns det ju bara ett enda ord kvar: Absurt.
Hockeyn är ju mer fysisk än de flesta andra idrotter, kroppskontakt och tacklingar är tillåtet, och uppmuntras - men slagsmål (gränsandes till misshandel) 2016? Hockeypappan från Jönköping, Mikael, fortsätter att beskriva hur misshandel blivit ett självklart och accepterat inslag i svensk ishockey, från pojkar upp till riktiga karlar.
Tommy Boustedt – Svenska hockeyförbundet har ett stort ansvar att agera i denna fråga. Vad händer?
Agne Bengtsson - när nu Abbott skadar handen efter slagsmål – gäller HV:s försäkring fullt ut ändå? Bör den göra det?”.

 

(Tommy Boustedt är utvecklingsansvarig på ishockeyförbundet, Agne Bengtsson är klubbdirektör i HV71.)
Det är bra
att frågorna ställs - man väntar med spänning på svaren. Vad har man för värdegrund i HV71? Vilken värdegrund skall deras unga spelare stå på? Ge oss bara ett rakt svar, utan omskrivningar. Är Chris Abbott en bra lagkapten?
Man brukar alltid urskuldande säga att ”det ser värre ut än vad det är” (som om det skulle vara förmildrande), och ”de träffar inte så bra och så ofta”. Chris Abbott måste ju i alla fall ha träffat något, eftersom han skadade handen så illa att den måste opereras – han bli borta i minst två månader
, missar minst 20 matcher.

En sann hockeyhjälte.
Det är klart att man kan få bort det helt, de kastade handskarna, slagsmålen, om man bara vill. Man gör det helt enkelt för kostsamt. Chris Abbott straffade ju ut sig själv med en besvärlig operation och två månaders vila - tyckte han det var så viktigt att ”stå upp”, var det ett rimligt pris? SVT:s Patrik Ross skrev delvis under på det när han lugnt positivt konstaterade: ”Man stod upp där”!!
Chris Härenstam, SVT:s huvudkommentator, vädrar inga klara åsikter eller synpunkter, glider bara undan, går vidare. En dag på jobbet. Det är för dåligt.

STOPPA HOCKEYSLAGSKÄMPARNA !

Detta debattinlägg av mig publicerat i NK den 6 maj 2006

Stoppa våldet är en devis som vi mangrant ställer upp på. Så även hockeyspelarna och ledarna i Luleå Hockey som ställt upp med bild och allt. Men nog är det väl de riktiga hycklarna. Nog borde väl hockeyn som organisation först börja sopa framför egen dörr. 

Inte i någon lagidrott tolererar man det våld som utövas på ishockeyrinken. I strängt taget varje match kan man se minst två arga män som med knutna nävar slår mot varandras huvud och ansikte. 

Och vad värre är uppbackade av tränare, ledare, TV kommentatorer, ishockeyexperter och journalister? Straffen är så utformade att man principiellt kan anse att slagsmål är fullt tillåtet.  För vad är kommentarerna till slagsmålen - jo man måste visa att man inte viker ned sig, för det skadar moralen och kampviljan! - i det egna laget. Man får inte framstå som "kyckling". 
Spelarna säger till sitt försvar att man inte slåss för att skada någon. Skitsnack! 
När man ser slagsmålen är det som händer, precis det vi ser i en boxningsmatch. Skillnaden är att man slår med knytnävarna och utan gard – man bara slår och slår – och bara mot ansiktet. Likheten med gatuvåldet är frapperande !
Ett annat vanligt försvar är att det tillhör spelet. Detta gör det riktigt allvarligt.

Ett annat försvar är att man har andra regler i ungdomshockeyn.
M
ig veterligt förekommer det resonemanget inte i någon annan lagidrott. Man kan inte - och skall inte - ha olika regler för ungdomar och seniorer i samma sport. 
Tror verkligen någon att inte ungdomar tar efter sina idoler - slagskämparna. I stället för att stoppa/minska våldet gör ishockeyn motsatsen – man bidrar med sina regler till att öka våldet i samhället.
 

En intressant iakttagelse är de båda linjedomarnas uppgift under en ishockeymatch. Deras viktigaste uppgift är att skilja spelare åt vid varje avblåsning. Utan deras intensiva "uppvaktning" skulle slagsmålen vara lika vanligt förekommande som tekningarna. Linjedomarna är de enda inom hockeyn som verkligen arbetar med att "stoppa våldet" och de skulle kanske kunna användas som instruktörer.

Verbalt våld bedöms av någon anledning allvarligare i hockeyns värld. Per Ledin ådömdes 2000 kronors böter för sina verbala grodor, för sina slagsmål har det blivit utvisning.
Vilket ansvar har idrotten, dess ledare och utövare för det allt råare samhället?

För övrigt anser jag att ishockeyn får oförtjänt mängd uppmärksamhet i media.

******

******

Felaktigt och orättvist om våld i Luleå Hockey

...besvarades av Erik Sandberg en vecka senare i NK

I olika medier pågår en angelägen debatt om tilltagande och alltmer brutalt våld på gator och torg. Senast har Kuriren dragit igång en kampanj mot våldet efter att dess medarbetare Rolf Nilsén slogs ned av en våldsverkare när han försökta stopp en rå misshandel. Till Kurirens kampanj har bland andra idrottsföreningar anslutit sig. Med glädje har kunnat noteras att länets framgångsrika och mest uppmärksammade idrottsförening – Luleå Hockey – också har deltagit i kampanjen. Uppenbarligen skulle man enligt den rutinerade idrottsledaren Jerry Grahn , i ett inlägg den 6 maj, ha avstått från att medverka i kampanjen. Ledarna i Luleå Hockey är enligt Grahn ”de riktiga hycklarna”. Ledarna accepterar våld. De är dessutom ”uppbackade av tränare, ledare, TV-kommentatorer, ishockeyexperter och journalister”.
Det är en djupt felaktigt och orättvis beskyllning. Angreppet på engagerade ledare på alla nivåer inom Luleå Hockey är ovärdigt en erfaren idrottsledare. Jerry Grahn vet mycket väl att våld i ishockeyrinken är ogillat av ledarna. Dåligt uppträdande och ojuste spel är till skada för laget och för föreningen. Många matcher avgörs de facto som direkt följd av någon enskild spelares dumheter. Bestraffning med utvisning blir inte sällan matchavgörande.
Jerry Grahn vet också att den intensitet som ishockeyspelet utövas med oundvikligen leder till frekventa och hårda kroppskontakter. Det handlar om snabba skeenden med många ”irritationsincidenter” spelare emellan. Men följderna, alltså skadorna, av slitandet i varandras tröjor och viftande med hockeyhandskar skall inte överdrivas.
Reglerna inom ishockeyn är klara och beivrar fult spel och våld. Tack och lov utan att förstöra spelet. Reglerna fungerar hyfsat bra.
Ishockeyn i Luleå lockar och underhåller tusentals åskådare varje match. Vi som går på matcherna går dit för att se bra ishockey. Vi vill se Luleå Hockey vinna. Vi vill inte se våra spelare i utvisningsbåset. Vi vill helt enkelt att de skall spela en fin, juste och underhållande ishockey. Det är självfallet även ledarnas önskan. 

Att hävda något annat är fel. När Jerry Grahn hävdar att slagsmålen med slag mot huvudet är till för att skada så skriver han nog mot bättre vetande. Ett knytnävsslag med hockeyhandske mot huvudet på en hjälmförsedd ishockeyspelare leder mycket sällan till skada. Så vitt jag minns har jag under mer än 20 års frekvent ishockeytittande aldrig tvingats uppleva att en spelare blivit skadad av ett knytnävsslag. Däremot har – ofta onödiga och fula – tacklingar, klubbslag mot kroppen och liknande våld i stridens hetta lett till skador. Det skall medges. Men den typen av onödigt fult och våldsamt spel förekommer också i andra idrotter inte minst inom fotbollen där fula sparkar och stämplingar förekommer i stort sett i varje match.

Nej, Jerry Grahn, ishockeyns regler leder inte till ökat våld i samhället lika lite som fotbollens regler gör detsamma. Vi är väl överens om att fotbollens regler inte är förklaringen till att bland de mest frekventa och allvarliga gatuvåldet förekommer i anslutning till fotbollsmatcher. Våldet runt fotbollsarenorna ökar utan att fotboll spelandet har blivit alltmer våldsamt. Huliganernas våldsverkande finner inte sin näring i vare sig ishockeyn eller i fotbollen. Ja, inte ens i idrottsgenen boxning. Låt mig påminna om att den sistnämnda idrotten under årens lopp också i sina led haft många hängivna idrottsledare som lockat många ungdomar från gatan, från våld, till en social gemenskap inom idrottsrörelsen. Orsakerna till våldsproblemet i samhället står att finna på andra plan och på andra platser i samhället än inom idrottens värld. Därför är det för mig självklart att alla goda krafter i samhället inklusive samtliga idrottsföreningar engagerar sig i bekämpningen av våldet. Luleå Hockey förtjänar en eloge för att man ställt upp i kampanjen mot våld.
Bäste Jerry Grahn, låt oss – alla norrbottningar – glädjas åt att vi har en förening i en nationalidrott som visar att vi i Norrbotten har den nödvändiga initiativförmågan och handlingskraften som faktiskt krävs för att framgångsrikt förmå att bedriva ishockey på högsta nationella nivå. Erik Sandberg

Ishockey innehåller onödigt våld!

Detta ett sista inlägg i debatten verkar inte Norrbottens Kuriren vilja ta in

Erik Sandberg, har inte förstått särskilt mycket av vad jag menade med min artikel. 
Jag skriver tydligt att det är ishockeyn som organisation som behöver sopa framför sin egen dörr. Det är ju inte våldet i just Luleå Hockey som vi diskuterar. Det hyckleri jag antyder är att de arbetar i en sport som tillåter ett våld i en utsträckning som inte finns i andra idrotter. De följer/utnyttjar säkert de regler som existerar. Det vore däremot tacknämligt om Luleå Hockey i en "Stoppa våldet" kampanj medverkade för att med reglernas hjälp stoppa våld i form av slagsmål inom ishockeyn. Så länge ishockeyns företrädare delar Erik Sandbergs positiva uppfattning kommer dock inget att hända.
Min utgångspunkt i debatten är:
...ett slag mot en annan människas ansikte är en grov provokation oavsett om den skadar eller inte. 
...ett slag mot ansiktet är onödigt våld.

"Reglerna inom ishockeyn är klara och beivrar fult spel och våld. Tack och lov utan att förstöra spelet. Reglerna fungerar hyfsat bra.", skriver Erik.
Se där "hyfsat" ! Sista meningen antyder att det kanske finns något att diskutera.
Alldeles riktigt man beivrar våld. Hur skulle det annars se ut ! MEN HUR?
Vid slagsmål, får båda slagskämparna matchstraff. De får inte fortsätta matchen, men är välkomna igen till nästa match. 
Fem matchers avstängning och slagsmål som inte hör hemma i idrottssammanhang skulle försvinna och  Erik Sandberg skulle få se sitt lag spela den fina, justa och underhållande ishockey som han vill. Det finns inget som helst  motsatsförhållande mellan min och Eriks syn på hur ishockey skall spelas.

Varför händer det aldrig i ishockey att den som attackeras bara garderar sig - visar att han ej vill delta i någon tuppfäktning /holmgång. Jo, för att i ishockeyns oskrivna, men accepterade, regler visar en sådan spelare att han " inte står upp för laget", "skadar lagmoralen" och får den inom hockeyn laddade benämningen "kyckling". 

Dessa uttryck är inte något som jag hittat på - det är uttryck som jag hört från väletablerade tränare, TV kommentatorer, ishockeyexperter och journalister. Varför inte ledare, tränare, TV kommentatorer, ishockeyexperter och journalister tar avstånd från dessa våldslagsmål som på intet sätt utvecklar sporten är en gåta. Regeländringen mot "hakningar" har ju visat sig fungera bra.

Idrottsrörelsen har stor påverkan på gemene man genom sin enorma mediebevakning. Hela samhället påverkas. Ungdomarna ser upp till sina idoler och vill gärna uppträda som dessa. Idrottsmän och kvinnors uppträdande på idrottsarenorna styrs av de regler som finns. Tyvärr klarar inte alla idrottsmän (det är oftast män) att hålla sig inom reglernas råmärken. I all sport såväl som i samhället i övrigt utnyttjas reglerna till max, man tänjer gärna på reglerna vilket gör domarnas arbete extra svårt. 
I boxning tillåter reglerna till och med att slå ihjäl motståndaren!

I en debatt om att "Stoppa våldet"  kan man inte entydigt påstå att "ishockeyns regler leder inte till ökat våld i samhället". 

Tvärt emot, Erik Sandberg, påstår jag att våldsinslagen på ishockey -och fotbollsplanerna ökat, i likhet med det ökande gatuvåldet, utan att för den skull påstå att idrotten är den enda anledningen till allt våld i samhället.
På min tid var det helt otänkbart att hindra en motståndare genom att ta tag i hans tröja. Att ta med detta exempel i våldsdebatten är kanske fel, men det visar en attitydförändring inom idrotten, en idrott som för länge sedan glömt detta med "Fair play".

Att jag, Erik Sandberg och alla andra norrbottningar inte skulle kunna glädjas åt att vi har en förening i en nationalidrott pga att man ifrågasätter dess regler har jag svårt att förstå.

För övrigt anser jag att ishockeyn får oförtjänt mängd uppmärksamhet i media.  

Utdrag ur tidningsartiklar sedan lång tid tillbaka !

Slutspel i ishockey 2016 !

   N-K:
" Brutal batalj i Coop Norrbotten Arena"
" Det brutalaste jag sett sedan Delfinen"

Ungdomarna vid "sargside" har alla möjligheter
att lära sig hur man gör.
För visst skall man göra som sina idoler!

Dessutom är det fullt tillåtet att slåss enligt
reglerna, ibland blir man inte ens utvisad!
Men man kan bli utvisad i 2 minuter, sen är det
fritt fram att fortsätta slåss!

 
     


Acceperar inte slagsmål på isen !
Efter Wade Belaks självmord har NHL och spelarfacket NHLPA beslutat att inleda en utredning kring dödsfallen som drabbat NHL-ishockeyn. Samtidigt öppnar Svenska ishockeyförbundet för ännu hårdare bestraffningar mot att kasta handskarna. - Vi accepterar inte slagsmål på isen, det hör inte hemma i vår hockeykultur, säger ordförande Christer Englund.
Det var i onsdags som Wade Belak hittades död i Toronto. Enligt Toronto Sun tog 35-åringen livet av sig genom att hänga sig och spelarna som varit lagkamrater med Belak sörjer hans död.
Bob Probert, Derek Boogaard, Rick Rypien och Wade Belak var alla kända fighters, och både NHL och ligans spelarfack vill nu utreda om dödsfallen har något samband med det.

 

Vilt slagsmål mellan Djurgården och Luleå

Efter matchen tonade även tränarna ned händelsen.
– Båda lagen hade några vårdslösa tacklingar på huvudet mot slutet. Det är sånt som händer, säger Luleåtränaren Jonas Rönnqvist.
Djurgårdens tränare Hardy Nilsson var känd som en tuffing som spelare och tyckte inte bråket var så mycket att tala om.
– En typisk försäsongsmatch, säger han.

När spelarna hade lugnat ned sig fick speakern uppmana spelarna att ställa upp på blå linjen för att tacka varandra. Då tog dock domaren beslutet att det var bäst att undvika detta.
Matchen?
Luleå vann med 3–2 efter två mål av nyförvärvet Damien Fleury.

 

Boogaard och Probert led troligtvis av samma hjärnskada som orsakas av hjärnskakningar och våld mot huvudet. Rypien och Belak begick självmord, och flera svenska NHL-spelare välkomnar nu utredningen.
"Kommer skapa debatt"
- Belaks död kommer säkert att skapa debatt och det är bra att NHL och NHLPA utreder vilka hjälpprogram man har för spelare som lagt av. Men förbud mot slagsmål tror jag inte på, säger Johan Hedberg målvaktsveteran i New Jersey Devils.
Rick Rypiens gamla lagkamrat Daniel Sedin tror att det blir svårt att förändra traditionerna i NHL.
- Jag har alltid tyckt att slagsmål är onödiga, men fansen gillar det, säger han.
I Sverige är slagsmål relativt ovanligt, och bestraffas mycket hårdare. Christer Englund berättar att ishockeyförbundet funderar på att skärpa straffen ytterligare.
- Det började redan i fjol diskussioner om det, och inget i reglerna hindrar domare från att dela ut strängare straff.
Domarbasen Peter Andersson antyder att det blir regeländringar i höst, men vill inte säga vilka före den årliga domarträffen.
- Målet är att vi ska göra förändringar i regeltolkningarna, men jag vill inte gå in på detaljer innan vi har mött domarna, säger han.

 

17-åringen slogs blodig i slagsmål. Svenske junioren blödde kraftigt efter långt slagsmål.

Timrås Daniel Corso och Skellefteås 17-åring Adam Larsson kastade handskarna och slogs i 40 sekunder innan domarna klev in. Obehagliga scener som slutade med att båda fick matchstraff. Larsson blödde kraftigt när han lämnade isen efter att ha fått ordentligt med styrk av den 32-årige kanadensaren.
– Jag fick sy fem stygn men jag mår bra, säger Larsson till Sportbladet. Elias Granath fick en rejäl propp framför Timrås bås med 19:05 spelat av den andra perioden. Lagkamraten Daniel Corso utmanade då Skellefteås junior Adam Larsson. Corso kastade handskarna direkt och slog Larsson blodig. Domarna lät ändå slagsmålet fortgå i 40 sekunder innan de kastade sig in och särade på de två slagskämparna.
Mera ishockeyvåld
Det var kort sagt en fin kväll för svenskarna i San Jose .. Niklas Wallin gjorde mål. Douglas Murray slogs - och till slut fick de med sig två poäng från det stökiga mötet med Anaheim. Mötena mellan Anaheim och San Jose blir ofta bråkiga och nattens vals  i The Sharktank utgjorde inget undantag. Sammanlagt utbröt sex slagsmål och i det sista, i mitten av tredje perioden, var Douglas Murray i högsta grad inblandad. Han blev utmanad av Aaron Voros, kastade handskarna och läxade upp Anaheim-ankan duktigt.

 

Brorsan hämnades efter den fula armbågstacklingen

Efter den fula armbågstacklingen på Andreas Holmkvist – i kväll hämnades brorsan Michael på Anton Hedman. Detta med ett slagsmål i den tredje perioden. Efter det blev det ett nytt slagsmål med flera spelare inblandade. Matchen mellan Linköping och Modo avslutades med heta slagsmålsscener.

Först ut: Michael Holmqvist och Anton Hedman.
För ett par veckor sedan svarade Anton Hedman för en ful armbågstackling på Djurgårdens Andreas Holmqvist som innebar att Holmqvist bröt näsan. I kväll ville Michael Holmqvist, som spelar i Linköping, ha hämd för tacklingen på sin bror.

Fritt fram att tackla mot huvudet !
Ishockeyn ändrar reglerna. 

En annan noterbar förändring i reglerna gäller tacklingar mot huvudet. Tidigare har det automatiskt blivit utvisning om en spelare har tacklat en annan mot huvudet. Så blir det inte i vinter.
Nu är spelaren som blir tacklad skyldig att vara uppmärksam när han är puckförande.

 

Om man i samhället ställer upp för att försvara en vän eller familj får man beröm och blir bemött som en hjälte.  
I ishockey förekommer i varje match samma sak – spelare slåss mot varandra – de ställer upp och fajtas för lagkamrater och laget. De är ishockeyns hjältar. Men varför utvisas dessa hjältar från banan? En idrottsman som ställer upp för sina medspelare och laget borde väl istället premieras - hyllas. Visserligen får de i media sin hyllning, men de måste ju vänta till nästa match för att upprepa sitt hjältemod. Trist?  Antalet fajter som är ishockeyns krydda blir på detta sätt färre och gör hockeyn fattigare.  
Som tur är har
spelarna fattat detta och slänger allt oftare hjälm och handskar. Detta ger en rejälare fajt och större möjlighet att få skrapa isen ren från hjärnsubstans. Förresten varför skrapa bort blod från isen efter slagsmålen. Låt blodpölarna vara kvar så vi kan få minnas fajterna. 

Aftonbladet 6 nov 2009
Rögles hämnd

Simon Hjalmarsson sänkte Petri Kokko med en knätackling.

Den 22 oktober knätacklades Rögles Andrée Brendheden fult av Brynäs Simon Bertilsson. I kväll – när Brynäs förnedrade Rögle med 6–1 – kom hämnden. Simon Hjalmarsson sänkte Petri Kokko med en knätackling och i värsta fall väntar operation för finländaren.

Björklövens JVM-back Daniel Rahimi stängs av i tre matcher och bötfälls med 2 000 kronor för det uppmärksammade slagsmålet med Nyköpings Sebastian Sjösten i förra veckan. Sjösten stängs av i två matcher och får 1 000 kronor i böter.
Rahimi, som med automatik var avstängd i matchen mot Sundsvall i söndags, missar också matcherna mot Arboga och Nybro och är spelklar till toppmötet med Rögle på hemmaplan den 28 januari. Sjösten, som också varit avstängd en match, missar också Nyköpings match mot Södertälje på onsdag.

28 oktober: Modos Anton Hedman tacklar Färjestads Rickard Wallin med 30 sekunder kvar att spela. Wallin bryter nyckelbenet och missar Karjala Cup. Straffet: Inte ens utvisning.

28 oktober: Linköpings Johan Andersson fällde Djurgårdens Nisse Ekman med en bentackling. Straffet: Totalt två matchers avstängning för Johan Andersson efter granskning i disciplinnämnden.
26 oktober: Färjestads back Jonas Frögren manglar Timrås Ilkka Pikkarainen med en våldsam tackling mot sargen. Så hård att Pikkarainens hjälm sprack.
Straffet:
5+20 i matchen. Ingen ytterligare avstängning.
23 oktober: Modos Anton Hedman sänker Frölundas Christoph Schubert med en tackling i offensiv zon. Schubert fick en lindrig hjärnskakning och missade två matcher. Straffet: Hedman fick 5+game misconduct.
16 oktober: I en match mot Modo åker HV:s Kris Beech åker på domaren Patrik Sjöberg som faller i isen. Straffet: Fyra matchers avstängning och 18 000 kronor i böter.
2 oktober: Timrås back Antti Halonen sänker HV-junioren Jesper Fasth med en armbåge. En av rekordmånga hjärnskakningar i årets elitserie. Straffet: Två matchers avstängning och 7 000 kronor i böter.
23 september: Frölunda Per-Johan Axelsson sänker Färjestads Marcus Paulsson med en bentackling. Straffet: Avstängning två matcher enligt beslut i disciplinnämnden.
17 september: Timrås nye finländare Ilkka Pikkarainen hoppar in en tackling på Frölundas back Ville Mäntymaa som får hjärnskakning. Straffet: Två matchers avstängning och 20 000 kronor i böter.
16 september: Djurgårdens Josef Boumedienne sänker HV:s Fredrik Bremberg med en crosschecking över ansiktet. Straffet: Avstängning tre matcher och 20000 kronor i böter, enligt beslut i disciplinnämnden.

 


Nu har det hänt det som inte kunde hända. Nedanstående utdrag ur Aftonbladet 26 nov 2006
I slutet av andra perioden urartade matchen mellan Rögle och AIK i hockeyallsvenskan. Mats Christéen sänkte Mikael Gath med ett stenhårt knytnävsslag bakifrån. Gath, som i situationen innan tappat sin hjälm, segnade ihop blödande. Jag känner bara att det smäller till i huvudet. Jäkligt tufft gjort att slå ner någon bakifrån, säger Gath, som fick sys med flera stygn.
Jag får dåligt samvete när jag ser att han blöder. Självklart ville jag inte skada honom och självklart vill jag be om ursäkt, säger Mats Christéen. Sedan skrek AIK-spelaren "jag ska döda dig din jävel", tre-fyra gånger.
 

Hockeyspelare som slåss hatar aldrig varandra. De gör det för att de fostrats i en
machosport som inte insett att dess kultur tillhör en svunnen tid.

*****

*****
   

Referat i Expressen efter ishockeymatch mellan Ukraina och Italien i (B) VM.

Först slogs Vadim Sjachrajtjuk och Anthony Iob på isen. Sedan fortsatte slagsmålet i korridoren. 

När matchen väl återupptogs dröjde det inte länge innan tumultet utbröt. I en situation framför målet kastade Ukrainas Vadim Sjachrajtjuk och Italiens Anthony Iob handskarna och började slåss.

De visades av isen, märkligt nog bara med personliga straff och inte med något matchstraff. Men i korridoren fortsatte de sitt slagsmål - som kulminerade när italienaren Michele Strazzabosco anslöt från det italienska spelarbåset.

Ishockeymatch mellan 
V.Frölunda och Färjestad

Färjestads forward Per Ledin kallade måldomaren för "jävla tattare" och "jävla idiotjävel".

Inlägg av "Morsa" efter matchen:

Opium åt folket. Det som händer i idrottens värld speglar det som händer i dagens samhälle, en råare värld utan etik och vett. Idrottsmännen lever också som politikerna, skaffa så mycket pengar som möjligt åt sig själv, djungelns lag gäller.

 

Samma dag som Erik Sandbergs inlägg fick Luleå Hockeys Robin Lindqvist 2000 kronors böter för att ha tryckt upp handsken i speakerns ansikte. Matchen ingick i J20 slutspelet och Robin satt utvisad när det hände. Att trycka upp handsken i ansiktet på en motståndare ute på rinken har ju Robin gjort hundratals gånger utan att bli bestraffad. Men det är lätt att glömma bort invanda mönster. 


Startsida